Veckan

Den här veckan har varit både rolig och jobbig. Jag har försökt komma upp 07.45 varje dag. Jag kan tacka att vi haft hantverkare som kommit och arbetat vid 8. Jag har nätverkat och träffat många professionella personer som jag ser upp till. Jag har mediterat, skrivit, målat och filosoferat. Jag har umgåtts med min familj. Vad jag ser mest framemot är nästa veckas möte med min mycket kompetenta läkare i Öppenvården. Han lyssnar på mig, tar sig tid men ställer också en hel del raka frågor. Jag kan också tacka att jag har hunden Tilda, hon tvingar ut mig i dagsljus. Jag tänker blicka framåt inte bakåt. Och som grädde på moset, när man mår piss ringer helt plötsligt en vän som jag inte haft kontakt med på flera år och frågar: hur mår du? Det betyder oerhört mycket. Njut av helgen! 🙃

Eftermiddagsfika 🥧☕️

(null)

EN VANLIG JÄVLA MUFFIN!

Igår gick jag in på ett café, och ville ha en muffins.
Utan russin och utan choklad, en vanlig jävla muffins.
Hade dom det?
Nej, för dom hade bara mackor med pastej
och en liten svettig fralla med fisk och remoulad.
Jag brukar va i god balans, gör inga stora scener.
Men inte trodde jag att caféer fanns, som inte hade muffins.
Fattar ni det? Nej, för ni käkar bara mackor med pastej
och kan inte förstå en riktigt ledsen människa.
Varför, varför finns det ugnar?
Och varför finns det plåtar?
Och varför finns det formar?
När ingen vågar baka, en fluffig liten kaka,
som jag då sen kan äta, när jag vill ha en fika.
En enkel fråga ställde jag, till den lilla expediten:
"Om du stått här, och inte jag, skulle du då bli besviken?"
Men hon svarade: Nej, jag skulle ta en macka med pastej,
hålla käften, ta en tidning och sätta mig.
Jag hade fått en kombattant, jag ville inte ge mig.
Så jag sa: Min lilla smörgåstant, vad kul det är att se dig.
Menade jag det? Nej, du är allt en tyken jäkla tjej.
Du kanske själv skulle in i ugnen och bli pastej.
Varför, varför finns det ugnar?
Och varför finns det plåtar?
Och varför finns det formar?
När ingen vågar baka, en fluffig liten kaka,
som jag då sen kan äta, när jag vill ha en fika.
Expediten blev sur och ringde på polis, som kom jättefort.
Han tog mig i armen och sa: "Nu följer du med till stationen."
Men när han såg att han var på ett café, sa han:
"Vänta, först vill jag nog ha en muffins, det vore ju gott."
Och tror ni att han fick en muffins eller? Ja, det fick han.
Och tror ni jag blev förbannad eller?
Ja, det blev jag, jag blev så jävla förbannad.
"MEN DÅ HAR NI JU MUFFINS!!" skrek jag.
"Är det här ett skämt eller!?"
Det blev tyst ett tag, och plötsligt vek sig både polisen
och expediten och varenda jävel på caféet började asgarva
och expediten sa:
"Ja, det är faktiskt ett skämt"
och så förklarade hon att de brukar köra en sån här grej
med nån snubbe ibland, bara för att se vad som händer.
Och när jag kollade runt, hade nästan hela caféet börjat
tugga på sina muffinsar, som dom på nåt vänster hade
gömt när jag kom in.
Då hade dom alltså kört ett sånt där practical joke på mig.
Jag blev helt paff, det var skitskämmigt.


Björn Rosensröm 😀

Visa fler inlägg