Min historia för att hjälpa andra

Välfärdssamhället ska skydda svaga och utsatta grupper. Därtill bidra till hela samhällets utveckling. Välfärdssamhället skall t.ex. garantera alla likvärdig vård, skola och omsorg.

Men är det så? Är skolan likvärdig och rättvis? Inte helt. Jag har gått på flera olika skolor och kan med rak hand säga att bedömningen skiljer sig. Lärarna bedömer helt olika. Så tycker inte jag att det ska vara. Samtidigt gör vissa skolor enorma vinster. Från början var tanken god med friskolorna och det råder ingen tvekan om att det fortfarande finns bra friskolor i riket. Skolor måste få bedrivas med vinster men då bör verksamheten fungera, skolan ska inte vara någon form av riskverksamhet där man satsar pengar och sedan kanske hela skolunderbyggnaden går till spillo. En friskola liksom en kommunal skola är inte som vilken aktivitet som helst och kräver därför planering och ett extra tydligt regelverk. Samt tillsyn. Barn och ungdomar ska placeras med stabilitet och trygghet i en skola. De ska inte behöva riskera att förlora resurserna som krävs för att skolan ska fungera (lärare, vuxna och skolmaterial etc.). Här kommer staten in, här måste staten reglera och styra upp så att även skolan blir likvärdig, trygg och rättvis.

Den andra men viktiga punkten i välfärdssamhället är utanförskap, kriminalitet och droger. Vi vet att tillgången till exempelvis vapen är skrämmande stor. Varför satsar man då inte tillräckligt med resurser på tullstationerna, kompetenta poliser och framförallt ungdomsprojekt som ger ungdomarna chansen att välja en annan väg? Det handlar inte om att på något vis straffa eller klandra ungdomarna som redan har det nog tufft. Vi bör snarare skydda ungdomarna mot de riktiga bovarna, de som vinner på att välfärden och att samhället går under. De som för in vapen, knark och andra substanser i samhället. Det är där regeringens och statens ansvar återigen kommer in i bilden.

Den sista men säkert viktigaste punkten är omsorgen, vården. Även här fördelas resurser orättvist. Det kan vara stora skillnader beroende på var du bor i landet. Så ska det inte heller vara! Möjligheter och satsningar riktas ofta till mer centrala eller välbärgade områden. Personer på glesbygden ska givetvis ha rätt till samma vård som alla andra. Människor på vård och äldreboende behöver nödvändigtvis mer resurser. Ett samhälle är begrundat och beroende av människor i olika kategorier och att individen får välja själv. Det är vår rättighet att bosätta oss var vi vill och politikers skyldighet att ge bra vård åt alla. Här ska det också kunna finnas en valfrihet om valfriheten gynnar och inte stjälper samhället.

Det ska inte behöva vara så att man känner att man måste flytta pågrund av bristande vård, skola eller för att området är för farofyllt. Behoven ska styra inte lönsamheten eller girigheten.

Egentligen handlar det inte om politik. Det handlar om rättigheter och skyldigheter.

Vi kan inte sälja ut den svenska välfärden, det kommer kosta för mycket för oss i framtiden!