Människoöden

Att iaktta eller i alla fall föreställa sig hur människor lever sina liv är intressant, intresseväckande på många sätt dels för att synen breddar tillvaron men också för att det får mig att reflektera över livet som människa. Hur det blivit som det blivit för mig och hur andra människoliv ser ut?

Jag befinner mig just nu i Kenya, kontrasternas land. Ett val snart (4 mars) och en presidentkandidat som är anklagad för brott mot mänskligheten i samband med upploppen under valet 2007/2008. Då jag också befann mig i Kenya, den resan satte synnerligen perspektiv på min tillvaro. Skottlossning och bränder utanför murarna, människor som fick sina hus nedbrända, blev dödade men innanför murarna satt vi trygga på Svenska Skolan i Nairobi. Jag har faktiskt aldrig känt mig så trygg som jag kände mig just då, hur märkligt det än låter. För jag förstod att vi var trygga, trygga i skillnadernas land. Däremot oroades jag för alla människoöden utanför murarna och det var säkerligen inte bara jag som oroades för dem.

Samtidigt var det en fantastisk resa, pappa och jag åkte till Masai Mara under valet. Masaiernas visdomar lärde mig mycket tex. att behålla lugnet. För det var ett helt annat lugn än vad vi några dagar senare fick uppleva i Nairobi och även i Mombasa, en stad nere vid kusten som vi åkte till.

Nu fem år senare har jag fått möjligheten att åka tillbaka till ett land som jag gillar väldigt mycket. Jag kan känna många likheter med de människor jag möter i Nairobi med de människor jag möter i Sverige. Jag känner att vi strävar mot samma mål även om vi har våra mänskliga motgångar. Det finns sannerligen fantastiska människor, riktiga eldsjälar här i Kenya precis som i Sverige. Människor som inte bara kämpar för sig själva utan också för andra människors liv. Människor som vill förändra sitt liv och människor som vill förbättra andra människors liv. Människor som inte dömer andra människor utan människor som tror på andra människor. Människor som jobbar på barnhem, människor som driver värdiga matfabriker, människor som jobbar i skolan och människor som jobbar med socialt utsatta människor. Jag skulle kunna ge åtskilliga exempel på alla dessa människor jag möter men det vore bara tidsfördriv, för många människor har en stor plats i mitt hjärta. Att träffa just människor är helt enkelt fantastiskt! Oftast får man tillbaka något om man bara ger något till en annan människa oavsett vilket människoöde han eller hon har i livet. Det kan vara en blick, gest eller en sak.

Med detta korta men tänkvärda inlägg hoppas jag på rättvisa och fred efter valet här i Kenya nästa vecka. Ty freden skulle förbättra så många människors liv om den bara får mer utrymme i ett samhälle fyllt av svåra konflikter.
 
    



Hjälp mig att sprida vidare kunskap om min diagnos och historia genom att dela den här korta texten!

Mitt namn är Jakob Lindén, 

Jag har diagnosen AS (asperger). Jag upplever tyvvärr att det finns en stor okunskap om min diagnos. Därför vill jag vara med och förändra samhällets attityder och sprida kunskapen om den. 

Under min första tid på gymnasiet utsattes jag för grov mobbning.

Förövarna märkte fort att jag inte var som alla andra, men vem är egentligen som alla andra?

Det började successivt med glåpord men gick snabbt över till slag, sparkar och andra övergrepp.

Mobbningen gjorde att jag började missbruka droger, främst hasch och alkohol.

Jag önskar ingen annan det helvete som jag utsattes för.

Jag vet att mobbning får mycket stora konsekvenser och sätter djupa spår i en människas liv.

Idag har jag bestämt mig för att jag aldrig kommer att bli som alla andra, jag vill vara mig själv, för jag tycker om och uppskattar olikheter.

Tänk vad tråkig världen vore utan olikheter!

I form av föreläsningar försöker jag få både vuxna och barn att inse vad hat mot enskilda individer leder till.

Jag har även skrivit en bok om de grova systematiska kränkningar jag utsattes för, och om vilka slutsatser jag dragit om (min) sanning!

Bokens titel är: ”Sanningens ord”. En sanning utifrån mitt perspektiv. 

Mer information finner du via min hemsida:

www.jakoblinden.se

Hoppas vi ses!

Bästa hälsningar

Jakob Lindén

Dagens text

Observera texten är lite ändrad, har bland annat ändrat ordet barndom till skolgång för att texten ska bli mer anpassad till mina erfarenheter. 
 
När jag tänker tillbaka på min skolgång,
ser jag skräckbilder tydligast av allt.
Ja, de gånger de skrämde eller slog mig.
Är de minnen som hårdast sitter fast.
För ibland tar man kärleken för given;
Allting annat är mot ens natur.
I den stund man tar steget ut i verkligheten,
är man bara ett tillgivet djur.

Ändå står snart de vuxna där och pekar,
ut den riktning de tycker man skall ta.
Alla drömmar de själva har förvägrats.
Vill de förverkliga genom sina önskningar.
Är man lydig belönas man och hyllas.
Revolterar man mister man allt.
Ingen älskar ett barn som inte lyckas.
Men ändå finns kärleken där, så tydlig och starkt.

Men vem besitter förmågan att veta:
Vad som ryms i en ny individ?
Och vem kan säg' till nån annan hur lyckan ser ut?
Vem kan säg' vad nån annan vill bli?

Låt dina blommor slå rot där det finns jordmån.
Låt dina växter får leva där de trivs.
Lås inte in dina plantor i ett drivhus.
Låt de få slippa ett onaturligt liv.
Låt den du älskar få pröva sina vingar.
En dag så flyger din älskade rätt.
Vill du bli respekterad av din avbild.
Så får du visa din avbild respekt.
 
Orginalkälla: Björn Afzelius - Ikaros
Visa fler inlägg