Min historia för att hjälpa andra

Idag är det den 22 juli, en tapper dag fylld av kärlek och gemenskap det är en dag då demokratin blivit starkare än någonsin. Det som hände den där julidagen 2011, jag minns det så tydligt, jag minns hur statistiken och antalet döda förändrades drastiskt. Jag minns Jens Stoltenbergs svett och tårar. Jag minns spekulationsteorierna om vem det kunde vara. Det var ingen islamist det var en utklädd lagens man, som planerat detta utförligt men inte blivit hindrad.

Samma år skrev jag min bok, en bok om upplevelser, händelser som beror på att jag inte blivit accepterad för den Jakob jag är.

Det som kom att bli en del av slutordet i min bok "Sanningens ord", lyder följande:

"För inte så länge sedan förlorade ett stort antal ungdomar sina liv på Utöya i Norge, deras vänner och familjer står nakna inför det som hänt. De har förlorat det mest meningsfulla som finns och det som betytt så mycket för dem liksom för mig! Nu har det hänt något fruktansvärt, något ofattbart, något overkligt och något som jag aldrig trodde skulle hända i Skandinavien. Norge har drabbats av fruktansvärd sorg. Jag vill framföra mina djupaste sympatier och stöd till det norska folket. Jag gråter med er och jag bär också på en fruktan, även om den inte kan proportionerna med er rädsla. Mina tankar går till alla er som var där på Utöya och i staden, till alla er som kämpade för ett mänskligare samhälle, till alla er som älskade, till alla er som stod för gemenskap och till alla er som kämpade i förebyggande arbete mot hat och meningslöst våld. Mitt hjärta slår för er och jag sörjer med alla dem som omkom och med deras familjer - allt detta p.g.a just ordet hat. Han hatade, men jag hatar inte. De som trakasserade mig hatade mig säkert, men jag kom inte att hata dem. För jag vet att hat sprider omoral, mer hat och brister i ett samhälle eftersom jag själv upplevt och känt hat.

Rädslan är vi födda med. Den talar om för oss att något är farligt. Rädslan kommer dock aldrig att besegra mycket av det som jag har skildrat i den här boken. Låt oss alla försöka styra rädslan så att den inte bestämmer över vårt beteende. Vi är starkare än ett meningslöst och oprovocerat våld. Vi ska inte accepteras att våld tolereras i Norden.

Det bör vara nolltolerans mot våld och trakasserier i en demokrati. Hatet som jag själv kämpade mot och hatet som ni kämpade mot måste övergå i kärlek! Vi människor har så mycket gemensamt och vi är starka tillsammans!

Norrmän - den här dikten är till er! Den är också till alla andra som lidit av förtryck, illasinnad makt, förluster, och hänsynslöshet mot livet, oavsett var ni kommer ifrån och var ni befinner er .

Det är vackrast när det skymmer

Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.

Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet
människan som lån.

Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra -
ensam, utan spår.

(Pär Lagerkvist, 1919, I stället för tro)"

Ur: Sanningens ord, Jakob Lindén 2011 

Jag säger det samma idag.

Ni som överlevde har inspirerat mig till att berätta min historia och förändra det samhälle jag lever i. Även om den ondska jag upplevde var mikroskopiskt jämfört med vad ni såg och tvingades uppleva. Genom att visa hur viktig respekten för olikheter och varje människas lika värde är, har ni lärt mig att döma mindre, se varje människas lika värde och framförallt att inte hata någon. Ni har också lärt mig att ta vara på livet och inse stor tacksamhet till livet. För mig är ni sanna hjältar! Men det räcker inte det finns fler hjältar barn, pappor, mammor, bröder, systrar, vänner, släktingar kollegor, anhöriga eller ni som bara gjorde det som var mänskligt utan att känna någon den där dagen för två år sedan ni är naturligtvis även mina hjältar. Det mänskliga det är just vad den här dagen handlar om, rätten att var människa det som ingen kan ta ifrån oss - att ta hand om varandra, visa förståelse, medlidande och framförallt solidaritet. Mitt i sorgen är människan mer kär, omtänksam och tapper än någonsin.