Agera mot nätets kameleonter på samma sätt som vi gör annars!

Nätet en metropol för människor, skillnaden mellan bilden av en ”korrekt” storstad är att du kan skiva saker som du egentligen inte menar och sedan gömma dig i världsstadens alla tillhåll. Du är också fri att uttrycka ditt hat för du har möjligheten att vara mer nonchalant än någon annanstans på jordklotet. Du kan såra människor, kränka och förnedra. Detta utan något som helst ingripande från samhällets sida. Kanske utan att du ens är medveten om att du gör illa en annan människa så pass mycket som du sannerligen gör när du fattar dina beslut. I förhoppning om att du aldrig någonsin kommer att bli avslöjad. 

Likheten med en ”korrekt” storstad är möjligheter, de oändliga möjligheter som existerar i nätets diskuterande församling. Möjligheter för demokrati och allsidiga kunskaper sträcker sig långt. Men det finns också möjligheter till okunskap och att inte vara objektiv, att försvinna bort från verkligheten i ett drömland. Drömlandet där du och ingen annan än dig själv avgör vad som är rätt eller fel.

Vem skulle inte bli förbannad om någon kallade en 12 årig flicka för hora på bussen, trakasserade henne och kom med rena hot till henne? Vem skulle inte agera? Om flickan dessutom gång, på gång ropade – stopp, sluta ni sårar mig! Vem skulle låta dessa personer gå av bussen utan att ta ansvar för sina handlingar?

På internet ser verkligheten helt avvikande ut jämfört med i övriga samhället. Människor ges en bisarr möjlighet att hursomhelst kunna kamouflera sig i påhittade eller inga namn alls.

Ett motargument för att skydda internets kameleonter, som söker pondus eller bättre självkänsla genom att håna oskyldiga individer heter yttrandefrihet. Men Yttrandefrihet är inte att förtala, trycka ned eller på ett respektlöst sätt kritisera andra människor. Yttrandefrihet handlar inte heller om att försöka hitta ett gömställe och ny föda. Yttrandefrihet handlar om hänsyn. Att meddela mottagaren på ett konstruktivt sätt, dvs. med positiva idéer om vad som kunde ha gjorts annorlunda. Istället för att exempelvis hota. Den allmänna definitionen av yttrandefrihet förbjuder därför mobbning, hets mot folkgrupp, hot om våld eller förtal. Det betyder inte att du inte får bli upprörd, visa dina känslor, ifrågasätta och granska vad som läggs upp i världsstaden internet. Det handlar snarare om hur du kommenterar och var gränsen går.

Jag har personlig erfarenhet av näthat och människor som överskridit gränsen för yttrandefrihet. Gränsen för näthat exemplifieras tydligt i polisens beskrivning:

Näthat innebär olika typer av meddelanden som ger uttryck för hat, riktat mot mottagaren. Det sker oftast via e-post och sociala medier. Begreppet näthat i sig är inget brott och även om innehållet upplevs som mycket obehagligt, måste det falla under brottsbalken för att vara olagligt. Brotten handlar ofta om olaga hot, ofredande, hets mot folkgrupp och förtal. (Förtal faller normalt inte under allmänt åtal, vilket innebär att målsägaren själv måste väcka åtal. Detta gäller inte för målsägare under 18 år.)

Ett exempel på en kommentar av hatisk karaktär är följande:

Bara att rensa ut dem svaga i samhället genom att skicka in dem i köttkvarnen, då blir vi ett ariskt samhälle igen!”

Tyvärr måste jag välja att se mellan fingrarna på dessa kommentarer. Men vad jag inte kan se mellan fingrarna på är hur människor i samhället reagerar mot dessa kommenterar. Jag såg tex. endast en kommentar och märkligt nog ingen kontrande anmärkning.

”Ut med packet”

Att kränka någon på internet är aldrig okej. Jag tror de allra flesta människor som läser det här inlägget håller med mig på den punkten. Jag tycker heller inte att det är okej att vi inte reagerar mot hatet som finns överallt i samhället och skrämmande anonymt på nätet.

Är det verkligen så illa att vi står helt utan inflytande mot den nya metropolen – nätet? Är det verkligen rimligt att vi människor har så låg medkänsla, så att vi inte bryr oss? Att vi inte längre reagerar på det vi ser med våra egna ögon. Jag tror inte det är sant, jag tror vi alla kan göra något för att förhindra hat oavsett om det är på nätet eller på bussen. Jag tror inte att alla människor är rädda kameleonter. Kameleonter skiftar färg när dem riskerar att bli upptäckta eller rent av fångade. Det borde inte människor förmå att göra. 

Källor:

http://www.ne.se/yttrandefrihet

http://www.polisen.se/Lagar-och-regler/Om-olika-brott/It-relaterade-brott/

Läs även inlägget via min hemsida här. 

#1 - - Melinda:

Riktigt bra inlägg Jakob! Kan bara hålla med dig i dina kloka ord och det är verkligen så sant som det bara kan bli.
Jag har själv upplevt kränkande kommentarer på min egna blogg ( den förra jag hade) och även om dessa ord inte var så jätte vulgära så var det inte särskilt roligt att läsa dem.

Det borde göras instaser mot detta fruktansvärda näthat i samhället, du är ute på helt rätt spår! Forsätt med detta, du påverkar tror jag :)

Svar: Tråkigt att höra Melinda. Du har så rätt fler insatser behövs!
Jakob Lindén

#2 - - Claes. Jenninger:

Hat kan vi aldrig stoppa. Inte elakheter heller. Inte vrede, upprördhet, förtvivlan, rädsla, sorg heller. För det är mänskliga reaktioner. Det vi kan göra något åt är ondska och de olika former den kan ta sig. Och för det mesta är den faktiskt omedveten. Ja, den som utför ondskan har antagligen ingen aning om vad han gör med en annan människa, vill jag påstå.
En glad och upprymd kväll skrev många på en sida att de sett tv-programmet om Carl Bildt. Ingen gillade honom (inte jag heller) och skrev det ena nedsättande efter det andra. När en ung man skrev att han ville hänga upp CB i närmaste träd skrev jag ett inlägg om att det han skrev var kriminellt, att han kunde bli åtalat för ett olaga hot. Ojoj vad jag förstörde kvällen för ynglingarna (och deras tjejer). Men flera reagerade och förstod vad jag menade.
Det är inte tillåtet att hota att döda någon. För det kan uppfattas som om du menar allvar. Och vräker du ur dig sånt på Facebook kommer du antagligen att göra det igen. Ditt uttalande i fylla och i kompisars lag kan bli ren och skär ondska för någon annan. Flera tackade mig för att jag "störde" den "glada" kvällen.
Näthat går inte att förbjuda. Mobbning kan stoppas både på nätet och i skolkorridoren genom att någon ingriper, säger ifrån. Men då måste många, många fler fundera över vad ondska är, och hur man själv kan vara en som skapar den, t ex genom sin tystnad.

Svar: Jag är av den uppfattningen att vi alltid kan stoppa hat, helst så tidigt som möjligt. Hat är en naturlig känsla, men alla känslor är inte sunda och man kan vända vissa känslor till andra känslor. Genom att lära människor att hantera dess uttryck. Genom att öka kunskapen och värdegrundsarbetet så tidigt som möjligt. Samt ge medmänsklighet för oftast har individer som hatar just brist på medmänsklighet.


För att skydda dem som blir utsatta för näthat kan vi även sätta tydliga regler för vad som är rätt och fel. Det är vi Svenskar tyvärr mycket dåliga på jämfört med andra länder.


Civilkurage är också mycket viktigt precis som du skriver.
Jakob Lindén

#3 - - Lill:

Vad är rättfärdiga känslor,ilska samt även kanske sorg?

Svar: Det har du rätt i..
Jakob Lindén