Min historia för att hjälpa andra

För mig är förlåtelse en gudagåva, en styrka som kommer inifrån men också en kraft som kommer utifrån genom andra människor. Förebilder som hjälper och stöttar. I mina föreläsningar har jag börjat prata mer och mer om förlåtelse.

Det känns bra när jag pratar om att förlåta killarna som mobbade mig i skolan, att dem är unga människor som har hela livet framför sig. Att jag hoppas att det går bra för personerna. Jag använder mig naturligtvis inte av deras namn och skulle aldrig ens komma på tanken. Den enda som behöver veta exakt vilka personer som mobbade mig är jag Jakob Lindén. Samhället har blivit hårdare, det är bra att människor straffas och sonar sina brott men livstid bör avkunna dom i ytterst få fall. Ändå dömmer vi dagligen folk till livstid genom att publicera bilder och namn. Allt oftare ser vi exempel på hur unga människor hängs ut i medievärlden (inklusive sociala medier). Jag tycker det är fel, jag tror det kan få stora sociala konsekvenser inte minst för individerna som hängs ut och faktiskt blir dubbelbestraffade. Sen är det ju naturligtvis skillnad när det gäller vuxna människor som vägrar ta sitt ansvar och ungdomar som inte ser konsekvenserna av sina handlingar. Några konsekvenser att hänga ut och inte prata om förlåtelse kan bli.

1.) Att människor blir mer rädda och inte vågar ingripa i svåra situationer.

2.)Att människor bli mer aggressiva av hat och människoförakt som genomsyrar delar av dagens samhälle.

Om man pratar om ondska ska man för att motverka sådana situationer, därför också prata om förlåtelse och försoning. Jag tror att människor kan respektera varandra igen och leva sida vid sida. Jag tror star starkt på det.

För mig tog det tid att förlåta. Jag tro det är mänskligt att känna viss avsky, ilska och gråt när man vet vad som är rätt och fel. För mig var rättegången och domarna ett kliv ut i friheten. Friheten att kunna förlåta (även om jag aldrig fick en ursäkt från killarna), släppa taget om det som hänt, att kunna fokusera på min utbildning, att kunna fokusera på att ha roligt och njuta av livet.

En människa som inspirerat mig till att tro på förlåtelse är ärkebiskopen Desmond Tutu. Desmond Tutu genomled ett av vår tids vidrigaste system Apartheid. Desmond Tutu sa - Att det nästan var svårt att förlåta, när hans mobbare ringde hem till hans barn och sa - Vi kommer att döda din far.

Håller ni med mig dela inlägget, så kanske samhället blir lite varmare för nya generationer.