Våld handlar i synnerhet om makt

Jag har skrivit många blogg och debattinlägg om våld, brott på nätet och det hat som finns överallt i samhället.  Avskyn som nästan skrämde mig till tystnad men idag format andra typer av synsätt hos mig som människa. Bland annat: ”Agera mot nätets kameleonter på samma sätt som vi gör annars!”. I inlägget ger jag ett konkret exempel: ”Vem skulle inte bli förbannad om någon kallade en 12 årig flicka för hora på bussen, trakasserade henne och kom med rena hot till henne? Vem skulle inte agera? Om flickan dessutom gång, på gång ropade – stopp, sluta ni sårar mig! Vem skulle låta dessa personer gå av bussen utan att ta ansvar för sina handlingar?Jag skulle idag vilja gå ännu längre och säga: ”Vem skulle inte bli förbannad om någon tog en 12 årig flicka på bussen, trakasserade henne, hotade henne och sedan tvingade henne att penetrera sig själv. Vem skulle inte agera och vem skulle påstå att flickan gjort ett eget val? Om flickan dessutom gång på gång ropade – stopp sluta, ni sårar mig! Vem skulle låta dessa personer gå av bussen utan att ta ansvar för sina handlingar?”. Visst skulle polisen komma ganska snabbt och häkta killarna, visst skulle alla samhällets resurser prioriteras? Förmodligen, men när det gäller en våldtäkt på nätet är det bara förhoppningsvis och det skrämmer mig verkligen.

Igår sände Uppdrag Granskning ännu ett alarmerande reportage ”Våldtagen på nätet”. Jag har pratat med en hel del unga tjejer som berättar om vedervärdiga övergrepp, men vi får inte glömma bort att det också finns pojkar som blir våldtagna eller misshandlade på nätet, i skolan eller i hemmet. Personerna som blir utsatta känner skam, skuld, ångest och stress. Många blir självdestruktiva eller ger sig på andra. Alldeles för ofta berättar individerna att samhället (polis, socialtjänst, föräldrar eller skolpersonal) inte gjort någonting. Det förvirrar mig och gör mig lika bedrövad varje gång jag hör en ung människa säga: ”Ingen gjorde något, jag kände/känner mig värdelös och smutsig, jag skar/skär mig själv, jag tog/tar tabletter han har förstört mitt liv”. Man ifrågasätter brottsoffer och går många gånger helt på förövarnas linje. Jag har sett för många exempel för att inte kunna påstå att så är fallet. Jag är inte polis, psykolog eller läkare. Men jag är erfarenhetsexpert. Ingen ger mig befogenhet eller makt att göra det jag kanske skulle vilja göra för att hjälpa barnet/den unge. Därför kan jag många gånger känna mig fullständigt maktlös. Det gäller att tro, be och hoppas. Många gånger blir det bättre för barnet/den unge dessvärre inte alla gånger.

Jag utbildar mig och kommer länge att fortsätta att undersöka detta oerhört osäkra ämne, som jag tycker är viktigt. Ett ämne som många faktiskt vill diskutera med mig, vilket är bra. Många gånger genom att lyssna på ungdomar och deras berättelser. Det kan t.ex. handla om en farfar som utsatt barnbarnet för sexuella övergrepp. I fallet intervjuades först farmor, farmor förnekade allt. Sedan skickades ett papper hem till farfar, farfar blev kallad till polisen på förhör men sen undanröjer farfar alla tänkbara bevis som existerade. Ingen tog beslut om husrannsakan. Man var helt enkelt för osäker eller okunnig. För barnet unge upplevdes det hela som att både polis och socialtjänst gick helt på farmor och farfars linje. Barnet kände sig oerhört sviken, rädd, ensam och ledsen. Barnet började att skada sig själv.

Det är en dyster och hård verkligen som jag möter. Å andra sidan vill jag betona och ge en stor eloge till alla brottsofferstödjare, poliser, åklagare, domare och målsägandebiträden runtom i landet som faktiskt utför ett enastående arbete. Det gläder mig varje gång jag håller en föreläsning om ”Brott på nätet” och varje gång jag får chansen att undervisa och se passion och glöd. Det minsta jag kan göra är att ge er tips och råd. Varje gång någon frågar mig: ”Jakob vad tycker du borde ha gjorts annorlunda är det någonting du önskade att samhället kunde ha gjort för dig?”, svarar jag med inlevelse på frågan.

(Personligen blev jag nästan utsatt för en våldtäkt 2011, då jag var riktigt nära att få en bandyklubba uppkörd i baken. Man kan också säga att jag har blivit ”Misshandlat på nätet” även om mina förövare rent juridiskt skulle få ett mildare straff så sätter sig näthat djupt i själen på varje människa som blir utsatt, det är svårt att lära sig hur man ska hantera näthat men det går att hantera. För jag tror att om man får rätt hjälp och stöd kan man gå vidare från alla former av övergrepp. Förhoppningsvis är filmen som spreds på mig raderad, men man vet aldrig och det skrämmer mig att den kan finnas var som helst i hela Sverige. Våld handlar om makt man vill utöva någon form av makt. Först när samhället talar om att sättet av ”maktutövande” är oacceptabelt känner sig ett brottsoffer bekräftat.)

Ikväll sänder förövrigt TV4 dokumentären ”Hatad och hotad”. Dokumentären handlar om Hatbrott som drabbar alltfler i Sverige. Läs även mitt tidigare blogginlägg ”Det kunde lika gärna varit min syster som blev förnedrad”, där jag skriver om när jag som grabb faktiskt var med om och bevittnade ett ”Hatbrott”.

Jag kommer att göra mitt bästa för att fortsätta med mina uppdrag och det lyckliggör mig att jag får möjligheten att fortsätta med föreläsningen ”Brott på nätet” i mars.

Jakob Lindén

Författare & föreläsare

Ps. Jag uppskattar om ni kopierar och delar detta inlägg, eller ord av inlägget. Men länka gärna till min blogg. 

Läs även inlägget som kortare debattinlägg här

Läs även "Vi måste förstå grunden till våldtäkt men vi kan aldrig försvara en våldtäkt"

En viktig förebild

28 år i amerikanskt fängelse, jag brukar ju ibland dela med mig av mina förebilder här på bloggen. Annika Östberg är en sann förebild som pratar om tro och framförallt tron till varandra. Här berättar hon om ett möte och människan som sa orden som betydde så mycket för henne. "Människor som man bedömer och ser på ett visst sätt kanske inte är så som man tänkt". Tack Annika Östberg, om du läser skulle jag mer än gärna vilja lyssna på din föreläsning. 

 

Ännu en modig krigarsjäl som valt att berätta sin historia

Julia är en modig tjej som valt att berätta sin historia för att hjälpa andra. Jag har publicerat hennes berättelse på min hemsida. Läs gärna dela och begrunda. Tack Julia för att du valt att berätta din historia, tusen tack skicka gärna in din berättelse (du får vara anonym) tack på förhand. 
 
" Jag har inte haft ett lätt liv. Visst finns det många andra som haft och som ännu har det värre, mitt liv har ändå varit långt ifrån storartat. Det sägs att varje människa har sin historia, att man inte ska jämföra sig med andras livsöden. Jag har under mer än hälften av mitt liv hatat mig själv. Jag har hatat min kropp, min personlighet och mitt liv. Jag har också hatat andra, under de perioder avskyn varit som värst. Jag har varit med om saker och sett saker, som ingen speciellt ingen under 18 år borde vara med om, se och uppleva. Det är inte tillfällen som jag själv valt, det har helt enkelt bara blivit så på grund utav personer.

Det finns minnen från diskot i tredje klass, hur alla hade någon att dansa med nästan alla. Ingen frågade mig de tre små orden ”vill du dansa?”. När jag frågade fick jag ett och annat nej, men också grimaser samtidigt som personen ifråga sprang därifrån. Jag var nio år. Vad hade jag gjort för att ”förtjäna” en hård elakhet. Jag kan för guds skull inte komma på vad jag någonsin gjort för att bli behandlad såhär. Varför jag var den som prompt skulle bli nedtryckt i en djup grop och hånad inför andra människor, finns det någon där ute som skulle kunna förklara det för mig? Snälla hör av dig, skriv till mig, maila mig eller varför inte skicka ett handskrivet brev? För jag skulle så hemskt gärna vilja veta varför just JAG skulle må så dåligt under så många år. Jag har gjort illa mig själv alldeles för många gånger, jag har i alldeles för ung ålder druckit lite för mycket alkohol för mitt eget bästa, jag har testat droger i ett desperat försök att för en stund känna mig bättre tillfreds. Det är nog inte mycket av detta som synts utåt, då jag alltid har försökt få andra att tro att jag mått bättre än vad jag egentligen gjort för jag har helt enkelt inte mått bra. Jag har mått skitdåligt och jag vill att ni ska veta det."

 
 
Nedan kommer lite länkar om var du kan vända dig, om du känner att du mår dåligt och är utsatt:
 
Visa fler inlägg