Att se på livet med ödmjukhet
Kamrater,
den här veckan har gett mig så otroligt mycket glädje och kärlek. Jag får vara med och utveckla svensk skola, bidra med mina erfarenheter göra det jag vill och brinner för.
Människor lyssnar och och tar till sig våra ord, vi har ett fint samtal om vad som behövs och hur vi kan göra för att våra barn och unga ska må bättre och känna sig trygga i skolan.
Jag får träffa min familj och mina fina vänner. Vi pratar om livet, vi lever livet och jag känner en ödmjuk tacksamhet över att jag har hörsel och syn. Jag lyssnar på Andreas Kleerup tolkning av Sven-Bertil Taubes låt - Så länge skutan kan gå.
Jag tänker att ingenting är självklart att livet är skört och att jag också kan vara skör ibland. Jag tänker på mina vänner som tvingast avsluta sina liv prompt, jag tänker att dem är med mig, vad vi uppskattar och vad dem sagt till mig.
Jag tänker på alla människor som kommer hit "utan" hörsel och syn. Att vi måste öppna våra hjärtan och bjuda in.