Hatarna kan aldrig besegra min tro!

I Sverige har vi religionsfrihet. En frihet som inte bara innebär rätten att tro utan även rätten att inte tro. Denna rätt får absolut inte hindras genom lag. Friheten att utöva sin religion eller trosuppfattning räknas som en av de mänskliga rättigheterna.
 
Jag har varit mer eller mindre troende. Idag tänker jag att den goda guden ger mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, förnuft att förändra det jag vill och kraft att gå vidare.
 
Jag hade en bibel i skolan, mina plågoandar tog den av mig och eldade upp den. Jag har förlåtit mobbarna och gått vidare, förlåtelse har inneburit en stor lättnad för mig som människa (läs tidigare inlägg om förlåtelse här). Men jag kommer aldrig någonsin att sluta att tro. Jag är övertygad om att den här händelsen gjort min tro starkare och viktigare. 
 
Europakonventionen, artikel 9:
 
"Envar skall äga rätt till tankefrihetsamvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning, andaktsövningar och iakttagande av religiösa sedvänjor.
 
Envars frihet att utöva sin religion eller tro må endast underkastas sådana inskränkningar, som äro angivna i lag och som äro nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till den allmänna säkerheten, upprätthållandet av allmän ordning, skyddandet av hälsa eller moral eller av andra personers fri- och rättigheter."
 
Jag refererar även till en bild som jag la upp på Instagram förra året, med en liten text. 
 

När olyckan inträffar fungerar vården

Juli månad började bra. Jag fick ett erbjudande att jobba på ett HVB-hem. Utökat ansvar i mina arbetsuppgifter och känner att jag utvecklats, vilket är en drivkraft för mig. Träffade nya härliga människor. Jag känner också att behandlingshemmet där jag jobbar är riktigt bra, med terapihundar som kommer dit flera gånger i veckan (vilket jag tycker att varenda hem i Sverige borde ha för människans bästa vän betyder så mycket för de boende), dagliga aktiviteter och riktig hemlagad mat. Så ska det vara på hem för vård och boende! Känner mig helt enkelt tacksam att jag fick chansen att prova på något nytt. 

Men jag saknade förstås mina kollegor på sjukhuset och det behövs som vanligt folk både dag och natt. Inte minst på sommaren! Jag gillar ju mitt jobb så varför tacka nej till extra jobb. 

Mitt i all guldkant råkade jag dessvärre ut för en olycka. Jag skadade mitt ben och fick sy 12 stygn, ett ben som dessvärre blev infekterat så det var bara att käka antibiotika i tio dagar. Här vill jag ge en stor eloge till sjukvården i Sverige. En guldstjärna till mycket empatiska läkare/ annan vårdpersonal som jag träffade på vårdcentralen och S:t Görans ortopedakut. Jag kan inte annat än vara ödmjuk, när olyckan väl inträffar fungerade vården och jag behövde inte betala en krona. Kan äntligen springa tack vare svensk sjukvård! Ärret ja det får jag leva med. 

Nu är jag på väg till familjehuset i Frankrike för en veckas välbehövlig semester. Sen fortsätter jag att jobba med att hjälpa människor precis som vanligt. Med än mer kraft och motivation. :) 

 
Visa fler inlägg