Hatarna kan aldrig besegra min tro!

I Sverige har vi religionsfrihet. En frihet som inte bara innebär rätten att tro utan även rätten att inte tro. Denna rätt får absolut inte hindras genom lag. Friheten att utöva sin religion eller trosuppfattning räknas som en av de mänskliga rättigheterna.
 
Jag har varit mer eller mindre troende. Idag tänker jag att den goda guden ger mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, förnuft att förändra det jag vill och kraft att gå vidare.
 
Jag hade en bibel i skolan, mina plågoandar tog den av mig och eldade upp den. Jag har förlåtit mobbarna och gått vidare, förlåtelse har inneburit en stor lättnad för mig som människa (läs tidigare inlägg om förlåtelse här). Men jag kommer aldrig någonsin att sluta att tro. Jag är övertygad om att den här händelsen gjort min tro starkare och viktigare. 
 
Europakonventionen, artikel 9:
 
"Envar skall äga rätt till tankefrihetsamvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning, andaktsövningar och iakttagande av religiösa sedvänjor.
 
Envars frihet att utöva sin religion eller tro må endast underkastas sådana inskränkningar, som äro angivna i lag och som äro nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till den allmänna säkerheten, upprätthållandet av allmän ordning, skyddandet av hälsa eller moral eller av andra personers fri- och rättigheter."
 
Jag refererar även till en bild som jag la upp på Instagram förra året, med en liten text.