Livet kan inte alltid vara på topp
Jag har haft min depression i några dagar, som jag brukar få ungefär en gång i månaden.
Men nu har jag återhämtat mig och är tillbaka på banan – livet kan ju inte vara på topp jämt.
Jag gjorde i alla fall det som står i min krisplan:
Jag ringde till slut till familjen. Först sa jag till pappa att allt var bra,
men sen ringde jag upp igen och sa:
“Jag har inte varit helt ärlig mot dig. Jag har inte alls mått bra”. Jag fick jätte bra stöd!
Jag har även berättat för öppenvården.
Nedan kommer en AI-genererad dikt som sammanfattar min helg ganska bra:
“Tystnaden som brast”
Jag bar det som sten i mitt bröst,
ett tyst mörker, ett kvävande töcken.
Ingen såg, ingen hörde mitt rop,
för jag log, och det räckte för ögonen.
Dagarna gick som skuggor i rad,
nätter som aldrig tog slut.
Hjärtat slog – men tyst och utmattat.
Jag sa aldrig något.
Inte om tyngden, inte om tomheten.
Jag lät världen tro att jag orkade,
att allt var okej, fast jag sjönk.
Men så en dag, med rösten som skälvde,
viskade jag sanningen högt.
Och när orden fann luft,
då kom tårarna – som regn efter torka.
Som om hela själen ville bli tvättad.
Och i det ögonblicket –
började något litet läka.
För tystnad är ett fängelse,
men ärlighet är en spricka i muren.
Och genom sprickan kom ljuset.
Jag berättade.
Och tårarna kom.
Och jag andades – på riktigt.
Den här AI genererade dikten satte ord på ord på hur jag mått i helgen. En sak är säker det blir mycket bättre, när jag berättar hur jag verkligen mår. Tack pappsen för ett fint samtal. ❤️