Min historia för att hjälpa andra

Hej, 

Det har varit mycket den senaste tiden. Jag har därför inte skrivit så mycket på bloggen men väljer nu att skriva ett lite längre inlägg. Till att börja med vill jag önska alla läsare en riktigt trevlig och skön valborgsmässoafton! 

För drygt en vecka sedan var jag på rättegång i Jönköpings tingsrätt. Det kändes jobbigt men ändå bra. Att ett år efter det här stå där i salen och berätta min historia. 

Rättegången som jag hoppades skulle bli av blev nu äntligen av såhär gick den till: Åklagaren läste upp åtalspunkten i fall nummer 1. Advokaten till den tilltalade inledde sin predikan med en mild form av smutskastningskampanj. En mängd obekväma och något förvirrande frågor ställdes till mig, lite som om jag vore en brottsling och som om jag bar skulden för detta. Jag tänker inte gå in på några specifika namn men låt oss kalla honom för Z alltså den tilltalade. På frågan – hur upplevde du Jakob? Svarade Z upprepade gånger: – ett störande moment/ allmänt irriterande. Z medger att han därför gav mig ett slag eller en knuff i ryggen. Rättegången fortsatte och vittnet låt oss kalla henne X kallades in till förhör. X säger följande: – J fick motta en hård spark i ryggen, han föll ihop på golvet. Jag reagerade på detta och blev väldigt upprörd.

X var en av få som hade riktigit civilkurage! Otroligt starkt och modigt av henne att vittna all heder till henne. Dock blev vittnet mycket tvivelaktig på om det var en spark eller ett slag i ryggen pågrund av hård press från Zas advokat. Här kommer hålhaken som gjorde att Z sedan friades.

Det blev paus och rättegången fortsatte efter lunchen. Den här gången med en andra tilltalad man och gärning. Låt oss kalla honom för Y och gärning 2. Det handlar om att jag har blivit piskad flera gånger med ett läderbälte. Någon har också filmat inträffandet. Min kära mor vittnade mycket gripande, om hur dåligt jag mått och vad resultatet för mig blev (att jag inhalerade en livsfarlig gas och nästan dog). Samt började använda narkotika. Y berättar om sin syn på det hela. Y anser att jag ”har mig själv att skylla på”. Enligt Y bad jag honom att slå mig med läderbältet. Därför gav Y mig ett piskrapp med bältet. Varför skulle jag be någon att slå mig med ett bälte?

Tyvärr var jag tvungen att avvika när vittnena skulle tala eftersom jag skulle ha missat mitt flyg annars. Men enligt domen var P (ett av vittnena) närvarande. P såg att någon höll i ett bälte och att byxorna var nere.  Andra vittnen var också förhörda och det var ganska uppenbart att alla hade gaddat upp sig till att jag var provocerande redan innan rättegången. När jag läste domen.

Det var väldigt tråkig att Z friades. Det känns inte rätt att en ensam gärningsman döms, åtminstone borde två personer dömas för det här handlar om systematik. Det handlar om flera personer! Det är dessutom fegt och osolidariskt gentemot Y att Z inte stå för sina handlingar när flera personer gjort fel. Även om de som Y gjorde var betydligt värre så ska han inte behöva ta ansvar för dessa handlingar själv. Jag vill därför poängtera det var knappast endast Y som gjorde detta. Många fler har skuld i det hela. Jag valde att plocka ut de mest påträngande individerna och plocka ut något av vad de gjorde mot mig så att de får veta att de gjort fel. Eftersom de inte själva inser det.

Samhället har delvis bekräftat för mig att jag hade rätt. Min sanning har till viss del hunnit ikapp verkligheten. Alla 3 killar som från början var anmälda har mer eller mindre fått känna på att de, de gjorde var fel. De lär ha haft betydligt fler sömnlösa nätter än mig. Jag kan känna viss sympati för dem. Det känns som att jag snart kan lägga detta bakom mig. Jag går ju vidare med mitt liv. Jag hade aldrig lagt ned en sådan kraft och energi på detta om jag inte velat förmedla något till framtiden, velat bringa förändring.

Mitt fall gick till rättegång men tusentals barn, ungdomar och vuxna får inte upprättelse. Vare sig på vissa skolor eller på vissa arbetsplatser. Förövaren/ förövarna får inte veta att de gjort fel. Resultatet: människor känner skam och besvikelse, de tror att de förtjänat kommentarer, slag och sparkar. Samhället har talat om att de inte händer någonting. Förövaren ges utrymme att fortsätta och offret förlorar sin rätt till upprättelse. De här är en verklighet som också finns och jag blundar inte för den, så länge jag vet att människor far illa kommer jag som sagt att fortsätta jobba aktivt i förebyggande syfte mot mobbning.

Parallellt med detta häktas 5 killar för grov misshandel på Sigtuna. Människor har förhoppningsvis lärt sig något. Vi kanske börjar se en utveckling i subkulturen som till viss del (det finns en fantastisk del med skolorna också) bevisligen finns på Sveriges internatskolor? Ja inte bara internatkolor, vem som helst kan bli utsatt för mobbning, detta meningslösa hat var och när som helst. Jag kan bara lära andra av min historia och av det som jag har upplevt. Våga berätta, det finns människor som tror på dig, just dig. Det finns också en verklig rättvisa. Det kanske är så att samhället inte accepterar mobbning? Förhoppningsvis hjälper detta beslut några på traven. Nu börjar den stora och viktiga processen mot skolledningen och den högste ansvarige nämligen skolchefen. För hur mycket han än vrider och vänder. Dumpar över, så kan han inte förneka att han hade det huvudsakliga ansvaret och jag anser att han gjorde fel.

Klicka här för att dela inlägget på facebook.