En modig elev som vågar berätta
I klippet ser vi en modig före detta elev på Lundsberg som vågar berätta om sin tid på Lundsberg. Jag finner många likheter i hennes berättelse, men också skillnader i jämförelse med vad som skedde under min tid på Grennaskolan 2011.
Det stämmer att det finns många som har en bra bild av skolan och att det inte är alla elever som utövar kamratförtryck. Den mobbning som utförs är ganska lik, Grennaskolan har många gånger framförts som den snälla internatskolan så var det inte när jag gick där.
Skillnaden mellan Lundsberg och Grennaskolan är att åldern inte har någon betydelse. På Grennaskolan kan vilken svag individ som helst hamna lägst i hierarkin. Första veckorna scannar eleverna av omgivningen. Sedan bestämmer mobbarna sig för vem som ska bli utsatt som hämndaktion på deras egen bitterhet, om man har ett funktionshinder är det kört.
Mina mentorer agerade och gick till ledningen. Även fast ledningen fick larm om misstanke agerade inte ledningen och när väl ledningen ”agerade” vägrade skolchefen att prata med mig överhuvudtaget. Han konfronterade endast de andra och valde att döma mig utifrån deras berättelser.
Gemensamt är att man blir utfryst av både ledning och elever när man berättar, det är totalt oacceptabelt. En skolchef ska tydligen inte heller be om ursäkt när övergrepp bevisats. Normen att inte berätta satt eller sitter i ryggmärgen lika starkt på Grennaskolan som på Lundsberg. Jag hoppas normerna ändrats men jag tvivlar starkt. Så länge ledningen bojkottar kritik kommer mobbningen fortsätta i generationer. Även om vi får men för livet, växer vi som har blivit utsatta och blir starkare. För att citera Anna Lidwall ”Jag blev ju en starkare individ”. Tack Anna din berättelse är stark.