Önskar alla barn,ungdomar och vuxna ett trevligt höstlov
Kom i håg det går att ha trevligt utan alkohol!
Min historia för att hjälpa andra
Välkommen till min verklighet, min sanning om det jag upplevt och det jag upplever. En blogg om mitt liv som jag startade efter ett trauma. En blogg om hur det känns att leva med NPF. Men också vad det innebär att vara människa. Att gå igenom svåra saker, att våga utmana sig själv och att kämpa. Att aldrig ge upp! Att älska och njuta. Faktum är att jag har upplevt det jag skriver om mig. Ingen kan ta ifrån mig vad jag vill förmedla (det jag upplevt och skriver om). Jag bloggar framförallt för att påverka men också för att delta i en viktig samhällsdebatt. Det som jag hoppas engagerar er, berör, får er försöka att förstå och speciellt tänka till: Vad ni kan göra för att förändra? Det som jag vill förbättra lyfter jag fram och kommenterar här. Men jag lyfter också fram hoppingivande exempel. Jag berättar om en liten del av min vardag.
Tack för besöket hos mej...... Nu har jag läst och begrundat, en mycket viktig Blogg!
Håller helt med dej om alla Kloka ord, och tänker på min första "träff" med Mobbning. Det är evigheter sen, och på den tiden fanns inte ens ordet Mobbning, men det var just det, det var frågan om. Jag kom till en ny klass i trean, och det första jag hörde var en liten tjej, som satt och grät, och likaså var det varje lektion. Ingen brydde sej, inte ens Fröken...... Min nya klasskompis hade haft ett rent helvete under två år, och det fortsatte även nu. Det var speciellt en "stor, stark kille" som fått för sej att det var helt riktigt att håna henne för utseendet, sparka och slå flera gånger under rasterna, och använda varje tillfälle att förnedra och förminska hennes självbild.....
Jag var "liten och ynklig" på den tiden, men kände direkt att det här var fel...... Jag var, och är fortfarande, inte den som tiger och samtycker. Jag säjer till, och har väl många gånger fått höra att jag lägger mej i :)
För att göra en lång historia kort..... Jag brukar inte ta till handgripligheter, men här var det enda som hjälpte.... En "liten och ynklig" klappade till den "store och starke" på en rast, och talade om för honom: "Nu är det slut, annars blir det mera!"
Inte tordes han riskera att åka på mera av sin egen metod, utan resten av skoltiden blev det lugnt, och jag och den mobbade blev bästa vänner, och är så än idag.
Lycka till med din viktiga gärning!
Kram från en lite äldre, som lär sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn, att "alla människor har lika värde"!