Vad vi gör under tiden

Det är nu ungefär fem år sedan jag "befriades" från helvetet på jorden. Jag valde att berätta min historia för att hjälpa andra. Jag minns så tydligt vad jag kände sommaren 2011. Jag kände mig arg, rädd, orolig och ledsen. Jag skrev, jag skrev en hel bok.
 
Jag hade placerats i en då trygg miljö vilket gjorde att jag vågade berätta. Jag fick stöd inte minst från min familj. Men jag fick också kritik folk tyckte att det var mitt fel, att det var värre förr eller att det inte var så farligt. (Tillslut fick jag upprättelse och bevis för att det jag berättat faktiskt har hänt. Genom tingsrätt och Hovrättsdomar.) 
 
Tänka sig vad tiden går fort och vilken resa. Istället för att hata har jag valt att förlåta och gå vidare. Det är inte tiden som läker alla sår, snarare vad vi gör under tiden. Jag väljer att berätta.
 
Och jag väljer att publicera den här texten igen för att säga "förlåt” är något av det finaste en människa kan göra:
 
Jag förväntar mig inte att ni ska göra det.
Men jag tycker att ni borde be om ursäkt.
Stå för vad ni gjorde mot mig.
Varje dag i så många dagar.
Visa er moral och ärlighet.
Ärlighet är något bra!
Allt som går att bevisa.
Alla gånger ni har förnekat, har ni chansen att erkänna.
Allt som är min historia.
Allt som ni gjorde mot mig.
Allt som jag önskar att ni inte gör mot någon annan.
Jag tror fortfarande att ni är fega och rädda.
Men jag vill tro något annat om er.
Jag vill tro att ni är människor.
Jag har förlåtit er för länge sen.
Jag hoppas i vilket fall det går bra för er i livet.
Att ni aldrig, aldrig mer gör såhär mot någon!