Min historia för att hjälpa andra - Det borde vara en mänsklig rättighet att få upprättelse!

Det borde vara en mänsklig rättighet att få upprättelse!

Jag blir tårögd när jag ser klippet ovan för jag vet precis vad den här processen innebär. Jag stämde min skola, jag stämde mina förövare efter mycket om och men fick jag upprättelse och mina förövare fick veta vad de hade gjort för fel. Jag lärde mig sakta men säkert att förstå att mina förövare är människor precis som du och jag. När man kommer till den insikten mår man genast bättre som människa eftersom att man förlorar mycket bitterhet, ilska och vrede. Men för att komma dit måste samhället ta parti för den som är utsatt (om inte någon eller några hade tagit parti för mig hade jag aldrig kunnat gå vidare). Just ordet moral är en del av själva processen och bearbetningen som hjärnan går igenom när man blivit utsatt för något hemskt. Jag kände i alla fall att jag behövde den här moraliska processen och ett ställningstagande. En svår jobbig, jävlig och falsk process men också en fantastisk, enkel och ärlig process. Mötet öga mot öga tand för tand som jag hoppades skulle bli av blev av, ett otroligt känslofyllt men viktigt möte. För när samhället talat om för dig att dessa människor gjort fel, då först då kan du återigen lita på samhället. Just att kunna lita och faktiskt vilja samarbeta med samhället är en dygd.

Vuxenvärlden som bar det största ansvaret för de övergrepp jag blev utsatt för fick också veta att de gjorde fel mot mig. En lång bökig och på många sätt tragiskt process men ändå självklart en process som efteråt kändes givande. Utifrån egna erfarenheter håller jag tummarna att Sofia får upprättelse. Precis som jag önskar varenda unge som blivit utsatt för samhällets brutala och fruktansvärt onödiga övergrepp, som kan förhindras önskar jag Sofia rättfärdighet. För det finns en rättvisa och det finns en heder i Sverige, jag vågar tro på den även om jag blivit sviken och även om jag stirrat rakt in i falskhetens sorgliga ögon. Tro mig det finns ärliga människor och det finns en väg till upprättelse! Tyvärr måste man kämpa för sin rätt i Sverige år 2012, så ska det inte behöva vara. Det ska vara självklart att ALLA barn som blivit utsatta för vanvård på något vis ska få gottgörelse.

Om man aldrig någonsin kan lita på ett samhälle eller ens får chansen till upprättelse förstår jag att det kan vara svårt att våga tro på sann rättvisa. Därför vädjar jag till makthavare att göra processen enklare genom att satsa mer resurser på rättsväsende, polis m.m. men inte bara även mer resurser till vård, terapi och omsorg krävs både för offret och förövarens skull ur ett långsiktigt perspektiv. Rehabilitering är nämligen också en viktig del både före och efter att man fått upprättelse. Resultatet blir annars hjälplösa individer som skadar sig själva om vi inte är maskrosbarn, de allra flesta av oss är dessvärre inte maskrosbarn. Jag väljer att avsluta med ett fint citat som jag hittade via den här länken:

“Det är inte lätt att gå vidare, när det inte går nå`t vidare”.

Det ska inte ta ett år att få upprättelse det är både en olidlig och orimlig väntan. Det borde rent ut sagt vara en mänsklig rättighet att få upprättelse inom 3 månader mer ska man enligt mig inte behöva vänta. Jag tycker som sagt det är rimligt att vi i Sverige, år 2012/2013 satsar tillräckligt med resurser för att alla barn och ungdomar som råkat illa ut ska få upprättelse inom 3 månader.

Jag blir så rörd av att det finns människor som orkar, människor som Sofia, människor som vill och kan kämpa för sin och andras rätt. Ty dessa människor behövs i dagens samhälle mycket beundransvärda individer som motiverar mig till att försöka förändra det samhälle jag lever i.

Till dig som tvivlar säger jag ändå - våga anmäl, våga stå upp för din rätt oavsett om människor tragiskt nog missbedömmer och sviker dig en gång till. Du är värd upprättelse och samhället måste få veta att dem har gjort fel mot dig, oavsett vad felet än må vara.