Intressanta reportage

Hej,
 
Det här är Joanna Halvardsson. Joanna har AST, Joanna är en vän till mig, Joanna engagerar sig också genom att sprida kunskap om sin diagnos och det samhälle hon mött. Det här är 2 intressanta reportage från Sveriges Radio. 
 
Radioreportaget finns i 2 delar lyssna här.
 
Joanna har också en blogg, där hon skriver mycket klokt. Läs gärna, dela och begrunda:
 
 
Joanna Halvardsson. Foto: Hedvig Nilsson 

Ett klipp för att påverka till förändring

Jag har gjort ett nytt Youtubeklipp där jag beskriver vad jag utsattes för och även citerar från min bok. Detta för att påverka, för att ni ska agera och inse att vi människor är lika mycket värda. Kika gärna på klippet och sprid vidare det, genom att Bädda in HTMLkoden i era bloggar eller via exempelvis olika sociala medier. Klippet kommer även att läggas upp på min hemsida. NU AGERAR VI!
 
 

Vuxna människor sluta svik barnen

 
 
Igår visade SVT:s Uppdrag Granskning ett skrämmande reportage om Rosengårdsskolan. Det visades bland annat upp en film där flera elever barrikaderar en dörr, så att läraren först inte inte kunde komma in. När läraren tillslut kom in hotade hon med att ringa hemmet. Hennes svar blev – Jävla hora och ett knytnävsslag i ansiktet.

UG:s reporter hittar en av pojkarna som medverkat i filmen. När reportern konfronterar pojken med filmen och frågar följande fråga:

-Hur ofta gjorde ni det här?

Får han följande svar: 

-Varje dag.

Rosengårdsskolan stängdes ned.

Andreas Konstantinides (S), bad efter att ha sett reportaget alla de barn som förlorat sin skola om ursäkt. Frågan är hur uppriktig Konstantinides är?

Det vi såg i UG:s reportage kan endast tolkas som ett bevis på en ostrukturerade och farlig skola. Rosengårdsskolan är inte något unikt exempel. Enligt mina erfarenheter har en strukturlös skola, som inte förbereder sina elever för vuxenlivet tyvärr blivit verklighet.

Alla vet att resultaten sjunkit och att följderna blivit förödande. Jag vill ändå tro att saker och ting kan bli bättre och att vissa delar av skolan är bra.

Jag har faktiskt gått i skolan i 13 år. Jag har gått i många olika skolor från norr till söder. Jag har sett förbannat stora skillnader i hur resurser prioriteras och i hur barn behandlas. 13 år av entusiasmen, kunskap och utveckling. Men också 13 år av mobbning, nedskärningar och okunskap.

Jag skriver detta för att jag är arg, bekymrad och sorgsen över att inte tillräckligt hänt under mina 13 år. 

Ni vuxna har bara tittat på samtidigt som min skolgång förfallit. Min utbildning, mina möjligheter och mina förutsättningar har varit orättvisa tack vare er. Jag är 19, jag känner att jag måste göra något för alla de barn som lider i tysthet. Men när jag verkligen försöker agera, då skyller ni alltför ofta dessvärre på det ena och det tredje. Ni förstår inte att mönstret måste brytas, att det handlar om prioriteringar, att det behövs nytänk att alla människor är individer och inte maskiner.

Jag generaliserar inte. Det är en viktig sak som jag lärt mig i skolan: att inte bedöma onyanserat. Jag menar inte att alla vuxna blundar. Det finns sannerligen fantastiska människor. Riktiga förebilder! Jag önskade bara att det vore fler sådana, fler som förstår barnen fullt ut.

Jag borde ha reagerat för länge sen. Jag borde ha satt käppar i mitt hamsterhjul, jag borde ha agerat, jag borde ha sagt eller skrikit - såhär får det inte vara! Jag borde ha haft redovisningar om likvärdighet, jämlikhet och respekt i skolan. Nu vill jag sätta stopp för den negativa skolspiralen en gång för alla. Är ni med mig? Snälla, säg att ni också vill förändra den Svenska skolan en gång för alla. Det har gått för långt.
 
Läs även inlägget via min hemsida här
Visa fler inlägg