Vi lär oss genom vardagliga samtal

I veckan har jag haft fullt upp med massor av olika seminarier både i skolan och utanför skolan.  

Igår kväll var jag på seminariet "Hållbara människor utvecklar hållbara samhällen" på ABF, jag tycker formuleringen nedan är bra och det var precis vad vi gjorde igår tillsammans. Jag är lycklig över att jag gång på gång får möjligheten att lyssna till och diskutera frågor som jag brinner för, från olika vinklar och perspektiv. Att jag lever i en demokrati, där alla människor förtjänar respekt och yttrandefrihet. Jag tror man lär sig bäst genom det vardagliga och viktiga samtalet. 

"Vi måste våga prata om psykisk ohälsa, för att öka kunskapen och få fördjupad förståelse för våra olikheter. När vi vet mer vågar vi också fråga mer. Då kan vi ta "död" på fördomar och bryta isolering. Det leder till bättre möten mellan människor, professionellare behandling i vården och mindre diskriminering i samhället. Något som kan minska utslagning och rädda liv. Välkommen till ett samtal om att vara människa."

http://ac.hso.se/InformationPress/Nyhetsarkiv/SEE-veckan-Hallbara-manniskor-utvecklar-hallbara-samhallen-/

Jag är ödmjukt tacksam över att människor väljer att dela med sig så innerligt och att vi faktiskt kan diskutera framtid och långsiktig hållbarhet. Framförallt att vi lär oss av andra människors erfarenheter.

 
 
 

Mys stämning på #ABF Umeå ikväll blir det seminarium om att vara människa.

Ett foto publicerat av Jakob Lindén (@jakoblinden) Sep 16, 2015 kl. 8:58 PDT

"Alla kan inte göra allt men alla kan göra något"

Ingen har väll undgått veckans medierapportering? Bilder som berör och får de allra flesta av oss att vilja hjälpa till. Flyktingsituationen är i vår samtid den värsta sedan efter andra världskriget. Syrien är ett fullständigt sargat land, hälften av Syriens befolkning har antingen lämnat landet eller blivit dödade. Vi som bor i Sverige kan endast ges en föreställning om hur det måste vara att bo kvar i Syrien idag. Hälften av alla flyktingar är därtill barn under 11 år, barnen vandra många mil och ibland också dagar i landskap som vi inte kan föreställa oss utan varken mat eller vatten. Infrastrukturen har även kollapsat i närliggande områden. Därför behövs organisationer som Röda Korset, Rädda Barnen och UNHCR.  

Ungern bygger ett fyra meter högt stängsel och Ungerns regering vill att den som tar sig över muren till ”fria” Europa ska fängslas. Jag blir förvirrad och illa berörd för att man helt legalt behandlar medmänniskor på ett sådant hänsynslöst vis. Samtidigt som jag beundrar allt engagemang och att majoriteten av svenskarna har heder och moral. Vi vill bidra och vi ger mycket.

Jag har länge tänkt vad jag kan göra, ibland skänker jag någon hundralapp men det räcker inte, jag vill också inspirera andra till att ge därför valde jag nyligen att engagera mig för en katastroforganisation.

Men 10 % av svenskarna vill inte hjälpa till överhuvudtaget enligt en undersökning som gjordes den 4:e september i år. Jag förstår men ändå inte. En hundralapp kan vara mycket pengar för en ensamstående mor eller far. Men att bidra med solidaritet och medmänsklighet och att faktiskt acceptera att en del av våra gemensamma skattepengar går till människor i nöd är inte speciellt mycket begärt. Av världens alla flyktingar är det inte speciellt många individer som lyckas ta sig till Sverige, 2014 beviljades 35500 personer asyl i Sverige det motsvarar knappt 2 % av världens många flyktingar som söker asyl och en liten promille av världens befolkning. Inte ens en promille. Människor på flykt som tillslut kanske lyckas ta sig till Sverige efter långa och skräckfyllda turer måste få ett avslut på sina ofrivilliga färder. Människorna har rätt till ett värdigt välkomnande. Människorna har rätt att inte bli objektifierade, hatade eller diskriminerade. Barnen har rätt att gå i skolan!

Vi kan göra vad vi kan för att motverka rasismen och förtryck. Genom att visa stödet i praktiken och jag tänker att det fortfarande finns stor godhet i Sverige. Jag tror på godheten.

”En kan inte göra allt men alla kan göra något.”

Vi privilegierad får naturligtvis inte glömma bort vårt allmänmänskliga ansvar att hjälpa miljontals människor som just nu befinner sig i hårda landskap utan sanitära, nödvändiga behov. Människor som aldrig får chansen eller möjligheten att komma till Europa. Ett värdigt Europa. Inte minst människorna som är kvar i Syrien! Häromdagen såg jag förresten en bild på en flicka i Makedonien som för första gången på länge kunde borsta tänderna, tänk att en liten tandborste för några kronor synnerligen kan glädja ett barn.

Jag är tacksam över att bo i Sverige, jag önskar och vädjar av hela mitt hjärta att jag kan fortsätta att vara stolt över vår anständighet. 
 
Läs även inlägget via min hemsida här
Visa fler inlägg