Hjälp Sofia!

Sofia blev vanvårdad som barn hon har upplevt inte mindre än 11 olika fosterhem, systematisk misshandel och övergrepp på samtliga.

Jag har inte blivit vanvårdad som barn. Jag har haft en mamma, pappa, bröder och systrar som gjort allt för mig. Även om samhället många gånger kunde göra mer. Mina bokstavskombinationer har varit både styrkor och svagheter. Min tonårstid var ganska så turbulent. Jag fick även min andra diagnos som 16 åring.

Jag flyttade hemifrån när jag var 16 -17 år vilket är ganska tidigt i dagens samhälle. Jag och mina föräldrar trodde det skulle vara bra för mig. Jag “behandlades” av jämnåriga annorlunda och med våld. Jag ljög för mina föräldrar och sa att allt var bra. Jag berättade inte för någon att jag blev mobbad tills att det hade gått flera hundra dagar av vad jag själv beskriver som tortyr. Dagar och speciellt nätter i ständig otrygghet och rädsla för repressalier.

Efter att jag hade gått på skolan behövde jag akut skydd, då jag började söka mig till mer destruktiva miljöer. Även om miljön som jag vistats i tidigare också varit destruktiv med droger och våld. Jag fick “skydd” på samhällets och myndigheternas vägnar. Genom att jag placerades på ett jourhem, där blev jag knivhotad och flydde mitt i natten.

Sedan kom jag till ett  fantastiskt familjehem innan jag flyttade till ett behandlingshem. 

Jag har inte alltid blivit bra behandlad på alla dessa institutioner.

Men jag fick i alla fall någon form av upprättelse, ett svar att våld och tortyr inte är acceptabelt i Sverige. Enskilda individer dömdes, skolledningen erkände även om jag aldrig fick en riktig ursäkt från vare sig förövare eller skolchefen. Skolchefen som hade det övergripande ansvaret. 

Jag växte inte upp med några missbrukande föräldrar, tvärtom jag har som sagt haft föräldrar som försökt göra sitt yttersta.

Sofia har däremot inte haft något som helst stöd från samhället.

Nu är det bara några dagar kvar tills Sofia måste betala över 200 000 i rättegångskostnader för vad hon själv beskriver som systematiska våldtäkter. Istället för att få ett förlåt och ett erkännande på samhällets vägnar får hon som enskild individ av staten och "rättvisan" (som har hur mycket pengar som helst) ytterligare en smäll. För att domstolen inte bedömer att det var statens ansvar, vad Sofia bevisligen blivit utsatt för. Och vi betalar ändå som Sanna Lundell skriver "de högsta skatterna i världen i Sverige". 

Vad ska våra skattepengar gå till om inte till brottsoffer och till att människor faktiskt får upprättelse?! Oavsett hur knepig och befängd juridiken än må vara.

Läs mer om Sofias berättelse här:

https://sofiarappjohansson.com/

http://nyheter24.se/debatt/865444-valdtagen-barn-staten-200-000-anmalde

Jag uppmanar ALLA att visa sitt stöd. Om inte svenska staten kan göra det och om inte ansvarig minister Annika Strandhäll kan svara på det brev som Sofia skickade. Vem ska då backa upp Sofia om inte vi medborgare? 

Jag är inte heller perfekt

Såg ett klipp från Nyhetsmorgon med Michaela Forni.
 
Vilken klok tjej, även jag (som kille) kan minst sagt känna igen mig. Jag vet att jag inte är ensam om att likställa mig i vad Michaela berättar. Jag är tacksam att familj och vänner stöttar mig i min personliga resa. Jag försöker att göra mitt bästa för att hjälpa andra - men jag är ingen supermänniska. Ingen kan göra bättre än sitt bästa.
 
Det gäller att hitta aktiviteter i livet som får en att må bra. Lyssna på musik, skriva och träna får mej att må bra. Jag är tacksam när människor bjuder in till olika aktiviteter och säger: "kom och var med oss", det värmer att höra både när man mår bra och dåligt.
 
Jag känner mig inte alltid trygg och stark. Det är helt okej! Livet tar och livet ger. Det viktigaste är att man på något vis hittar strategier och verktyg för att försöka hantera sin oro. Jag springer och lyssnar på musik, jag älskar det (även när jag inte är orolig) och mår bättre.

En sak jag har lärt mig genom åren är att säga - nej. I princip alltid accepterar människor ett nej och frågar någon annan gång istället. När jag var yngre hade jag svårare att säga nej, jag gick med på saker som andra tyckte att jag skulle göra och blev utnyttjad. Idag gör jag det jag vill göra.

Jag har också lärt mig att lägga märke till naturen och det vackra i livet, att stanna upp, minnas och njuta av tillvaron här och nu.

En sak som andra människor (eller jag själv) lärt mig är att ingen människa är perfekt och att ALLA gör "misstag".

Tand om dej!

Styrkekram.

/Jakob

Vill du att jag skriver?

För en tid sedan skrev jag en artikel, på uppdrag av ett företag som erbjuder gratis terapi för dej med shoppningberoende.  
 

NU FINNS GRATIS TERAPI FÖR DIG MED SHOPPINGBEROENDE ELLER PRIVATEKONOMISK ÅNGEST

En stor passion i livet för mig är att skriva och att skriva för att hjälpa andra människor.
 
Vill du att jag skriver för ditt företag om t.ex. psykisk (o)hälsa gör jag mer än gärna det. 
 
Min blogg har många frekventa läsare. 
 
I så fall är det bara att du fyller i formuläret via min hemsida.
 
Visa fler inlägg