Kanske finns det en till hjälpande hand trots allt?
Det här inlägget vill jag först och främst tillägna mina saknade medmänniskor. Först och främst de som inte länge är vid liv. I andra hand samhället. Jag saknar bekanta som dött av överdoser. Ibland undrar jag om dem gjorde något val. Fick dessa människor ens möjligheten att välja? Kanske var det så att samhället valde att döma dem till döden. Det låter hårt, men jag tror inte i mina vildaste fantasier dessa själar valde att plötsligt avsluta sina liv. Jag lärde känna dessa människor. De var unga människor fyllda av framtidstro, otrolig godhjärtade.
När jag själv missbrukade tog många vänner avstånd från mig. Med all rätt. De allra flesta vänner återupptog kontakten senare i livet för att ge mig en ny möjlighet att lyckas. Min absolut bästa barndomsvän, lämnade mig dessvärre för gott. Jag hade velat förklara för honom varför jag gjorde som jag gjorde. Det var redan för sent, han hade bestämt sig. Visserligen var jag 16-17 år. Men jag gjorde ett val, ett förbannat val som jag kommer att bära med mig och ångra för resten av mitt liv. Jag måste respektera och leva med hans beslut – Att bryta kontakten helt. Jag tänker på min absolut bästa vän som lämnade mig på grund av spriten och drogerna. Egentligen borde jag inte tänka på honom, egentligen borde jag inte bry mig strunta i att någon som varit där för en i närmare 10 år av ett liv plötsligt inte vill veta av en. Det gör sannerligen ont i mig, när jag blickar tillbaka och när hjärtat skär av skam och samvete. För jag inser varför han gjorde sitt val.
Jag vill citera och tänka på Kaptens Röd fina låt ”Saknade vänner”. Musiken och det sunda skrivandet har många gånger hjälpt mig att genomlida livets ständiga vakuum och utmaningar. Tack alla fina artister för vad ni givit mig!
”En morgon
Så många frågor, inga svar
Så många frågor, inga svar
En morgon, hey!
Jag glömmer aldrig bort min polare han tittade på mig och sa:
Känner du vinden som blåser I stan?
Det blir en förändring, allt dåligt är bra.
Jag vet nu att jag... jag svarade ja.
Jag hörde någon blåste honom en dag.
Han är bortam nu finns bara drogerna kvar.
Jag tänker nästan aldrig tillbaks på den dan
Men vinden han prata om blåser idag
Jag undrar: Går jag ensam här,
Eller visar du min väg från en parallel värld?
Hoppas du hör mig vart du än är.
För den här går ut till våra saknade vänner.
Så många frågor utan utan svar.
Så många låtar som fanns kvar.
Men vi glömmer aldrig er.
Nej, den här går ut till våra saknade vänner
Ni kommer alltid leva kvar,
I varje steg vi tar.
Så vi hyllar er nu!
Ja, den här går ut till våra saknade vänner
Våra saknade vänner (x3)”
(Lyssna på hela låten här)
Människor som hjälpt mig extremt mycket är, familjen som hela tiden varit där genom min uppväxt och de vänner som valde att ge mig en andra chans. Tro på mig igen trots alla lögner och svek. Jag är otroligt tacksam och känner hopp och möjligheter. Jag känner också att jag vill behandla människor som jag tillslut själv blivit behandlad. Jag vill tro på människor och se deras förmågor och potential oavsett bakgrund. Jag vill inte döma, jag vill förlåta och förstå. Men för att jag ska kunna bekräfta är jag fullständigt övertygad om att man måste vilja förändra sin personliga situation.
Vad har jag då lärt mig av mitt och andras öden? Vänner är värdefulla, det är inte värt att låta dumdristiga impulser styra kontrollen över deras känslor. Det påverkar mer än vad man tror och slår tillbaka otroligt hårt. Speciellt när man ljuger och manipulerar. Saknaden blir alldeles för stor. Vi klandrar ständigt varandra, istället kanske vi borde dra lärdom av människor som förstår och agera utifrån vad vi ser hos dessa människor. Jag har sett empati, förlåtelse och förnuft.
När jag själv missbrukade tog många vänner avstånd från mig. Med all rätt. De allra flesta vänner återupptog kontakten senare i livet för att ge mig en ny möjlighet att lyckas. Min absolut bästa barndomsvän, lämnade mig dessvärre för gott. Jag hade velat förklara för honom varför jag gjorde som jag gjorde. Det var redan för sent, han hade bestämt sig. Visserligen var jag 16-17 år. Men jag gjorde ett val, ett förbannat val som jag kommer att bära med mig och ångra för resten av mitt liv. Jag måste respektera och leva med hans beslut – Att bryta kontakten helt. Jag tänker på min absolut bästa vän som lämnade mig på grund av spriten och drogerna. Egentligen borde jag inte tänka på honom, egentligen borde jag inte bry mig strunta i att någon som varit där för en i närmare 10 år av ett liv plötsligt inte vill veta av en. Det gör sannerligen ont i mig, när jag blickar tillbaka och när hjärtat skär av skam och samvete. För jag inser varför han gjorde sitt val.
Jag vill citera och tänka på Kaptens Röd fina låt ”Saknade vänner”. Musiken och det sunda skrivandet har många gånger hjälpt mig att genomlida livets ständiga vakuum och utmaningar. Tack alla fina artister för vad ni givit mig!
”En morgon
Så många frågor, inga svar
Så många frågor, inga svar
En morgon, hey!
Jag glömmer aldrig bort min polare han tittade på mig och sa:
Känner du vinden som blåser I stan?
Det blir en förändring, allt dåligt är bra.
Jag vet nu att jag... jag svarade ja.
Jag hörde någon blåste honom en dag.
Han är bortam nu finns bara drogerna kvar.
Jag tänker nästan aldrig tillbaks på den dan
Men vinden han prata om blåser idag
Jag undrar: Går jag ensam här,
Eller visar du min väg från en parallel värld?
Hoppas du hör mig vart du än är.
För den här går ut till våra saknade vänner.
Så många frågor utan utan svar.
Så många låtar som fanns kvar.
Men vi glömmer aldrig er.
Nej, den här går ut till våra saknade vänner
Ni kommer alltid leva kvar,
I varje steg vi tar.
Så vi hyllar er nu!
Ja, den här går ut till våra saknade vänner
Våra saknade vänner (x3)”
(Lyssna på hela låten här)
Människor som hjälpt mig extremt mycket är, familjen som hela tiden varit där genom min uppväxt och de vänner som valde att ge mig en andra chans. Tro på mig igen trots alla lögner och svek. Jag är otroligt tacksam och känner hopp och möjligheter. Jag känner också att jag vill behandla människor som jag tillslut själv blivit behandlad. Jag vill tro på människor och se deras förmågor och potential oavsett bakgrund. Jag vill inte döma, jag vill förlåta och förstå. Men för att jag ska kunna bekräfta är jag fullständigt övertygad om att man måste vilja förändra sin personliga situation.
Vad har jag då lärt mig av mitt och andras öden? Vänner är värdefulla, det är inte värt att låta dumdristiga impulser styra kontrollen över deras känslor. Det påverkar mer än vad man tror och slår tillbaka otroligt hårt. Speciellt när man ljuger och manipulerar. Saknaden blir alldeles för stor. Vi klandrar ständigt varandra, istället kanske vi borde dra lärdom av människor som förstår och agera utifrån vad vi ser hos dessa människor. Jag har sett empati, förlåtelse och förnuft.
Läs även inlägget via min hemsida här.
Det här berörde mig mer än något annat käre vän, jag blir från djupet av mitt hjärta rörd av din stora medmänsklighet och ditt nyanserade sätt att se på saker och ting. Jag kan inte vrida klockan tillbaka hur mycket jag än skulle vilja ha varit med dig genom hela din resa, men jag är oerhört stolt och lycklig över att få vara det nu, att få kalla mig vän till en stor människa som dig. Jag älskar dig som den stora vän du är. Gränslös och vänskaplig kärlek för livet. Mvh Big Bro Mogge<3